Man har kommit fram till att den skada som uppstår och orsakar CP troligtvis gör det redan under fosterstadiet, men det kan även i vissa fall hända under förlossningen. En del som föds med CP skador är för tidigt födda, har fått gulsot tidigt i livet under den första levnadstiden, och i andra fall har något hänt under mammans graviditet som orsakat en skada på hjärnan.
De vanligaste orsakerna till CP under fosterstadiet är bland annat blödning i hjärnan hos fostret eller infektion. Ungefär detsamma kan vara orsaken under en förlossning. Även genetiska faktorer är betydelsefulla. När fostrets hjärna inte utvecklas som den ska under graviditeten eller komplikationer uppstår under förlossningen så kan det också orsaka cerebral pares.
Olika allvarliga infektioner under den första tiden utanför livmodern är en bidragande faktor. Dit räknas bland annat hjärnhinneinflammation, men även syrebrist som kan orsaka hjärnskador ses som bidragande faktor.
Diagnosen cerebral pares ges oftast inom de första levnadsåren när avvikelser i muskler och utveckling blir tydliga. Svårigheterna kan vara stora, men vissa personer har knappt några svårigheter alls. Spasticitet i musklerna brukar bli bättre hos barn efter några år, och då cerebral pares inte försämrar hjärnans förmåga över tid så är fokus att istället undvika slitage, och underlätta vid associerade tillstånd. Med behandlingar och med hjälp av stödförband för musklerna går det att minimera spasticitet, ofrivilliga rörelser samt andra problem. Stödförbanden placeras runt den påverkade muskeln och underlättar i vardagen så att att slitage på sikt undviks, och för att undvika att skelettet blir snett. Många personer med cerebral pares lever bra liv och kan utföra olika aktiviteter i vardagen helt själva genom hela sitt vuxna liv.